Belöningsformer

När det gäller belöning så kan man jämföra hunden med oss människor, vem vill jobba gratis? Men vi måste skilja på belöningar och mutor. T.ex. vid en inkallningsövning så ger man belöningen när hunden kommit, om man tar upp godisen/föremålet innan man ropar så har man ”mutat” hunden att komma.

Exempel på belöningsformer är:

  • Godis

  • Beröm med röst

  • Smed och kel

  • Lek

  • Sökövning

  • Kamplek

Viktigt att tänka på vid nyinlärning är att variera belöningen. Hundar utan föremålsintresse kan man t.ex. belöna med godis eller annat som den gillar. Man får prova sig fram om hunden är kräsen. Det finns alltid något som passar alla hundar. Om man belönar med godis eller annat gott är det dock viktigt att tänka på att variera bland godbitarna. Har man en övning som kräver lite extra koncentration av hunden behövs ett riktigt gott godis, medan man kan använda ett mindre gott godis om man tränar förbudsövningar. Detta för att retningen inte ska bli för stor för hunden. På så vis underlättar man sin träning. Hundar som hoppas mycket kan man i vissa övningar också använda lite mindre gott godis till så att retningen inte blir alltför stor.

Samma sak gäller med föremål. Vid nyinlärning kanske man ska använda favoritleksaken medan man kanske måste använda sig av en mindre rolig leksak vid andra övningar. Föremålet / leksaken kan vara bra att gömma för hunden när den är hemma. Om hunden har obegränsad tillgång av denna leksak så blir den inte lika attraktiv. Om man istället bara tar fram den vid vissa tillfällen kommer intresset för föremålet att även fortsättningsvis vara stort.

Man kan börja med att rangordna belöningsformerna, gör en lista över 6 attraktiva belöningar för din hund. Sen kan man också dela upp dem i aktiva och passiva belöningsformer.

Prioritering

Aktiv Belöningsform

Passiv Belöningsform

1.

Kampa med ex boll i snöre

Godisbelöning, avstressande

2.

Springa och hämta en boll

Lugn kelstund

3.

Beröm med glad och peppande röst

Beröm med dämpande röst

Sedan kan man även dela upp godis i en egen topplista, exempelvis:

1. Korv, kyckling, köttbullar
2. Morötter
3. Frolic eller annat hundgodis
4. Torrfoderkulor

GODIS
För att kunna överleva behöver en hund föda. Behovet av föda är det som utlöser flertalet av de aktiviteter som liknar våra inlärningssituationer, i vilt tillstånd. Således är det helt i linje med hundens natur att vi använder föda=godis som retning, då vi lär in nya moment och fräschar upp gamla. Kall det muta, förstärkning eller belöning, resultatet är ändå att hunden har roligt och att vi kan träna på ett nästan löjligt enkelt sätt. Med jämna mellanrum träffar man förare vars hundar, enligt förarna själva, inte tycker om godis. Då får man lägga ner lite arbete på att dels hitta något extra smakligt (t.ex. lever) och dels lära hunden att godis är gott. Det går, om man är intresserad. Tänk på att godbiten inte ska vara en halv måltid utan bara en liten bit. Tänk också på att överflöd av godis gör det mindre värt som belöning. Godbiten ska vara en belöning för väl utfört arbete, eller en retning för att utlösa ett visst beteende. Dela alltså inte ut godis automatiskt, men var heller inte rädd för att ta till det när det behövs.

KAMP
Förutom att kampen hänger ihop med jakten (och rangordningen) upplever hunden, om den får möjlighet, en intensiv glädje över kampen, aktiviteten, i sig själv. Lek med föraren och en trasa eller boll är en ypperlig belöning och ”morot” som med fördel kan användas vid de allra flesta moment. Ge fantasin fria tyglar. Träningen med att rikta hundens intresse mot kamplekar kräver olika lång tid och arbete på olika hundar. Börja träna tidigt och pressa aldrig föremålet på hunden, låt det bli lockande och ”ouppnåeligt”.

En kamplek med trasa, eller liknande mellan hund och förare, ska vara en lek, ingen allvarlig social kamp om vem som är starkast och bestämmer. Hunden ska lära sig att det roliga händer bara hos föraren, så det är lika bra att springa dit på en gång. Var försiktig med att jaga hunden när den har föremålet. Ge hunden belöningen i form av en kamplek när den kommer och lägger föremålet i handen. Efter kampen växlar man mellan att byta trasan mot godis och att låta hunden vinna grejen. Ibland utesluter man kampleken och bara ”lossar” föremålet. Kanske får hunden tillbaka föremålet eller också behåller föraren det.

Vilket alternativ man väljer i det enskilda fallet beror på hundens beteende. Om hunden t.ex. visar tveksamhet med att komma och lämna föremålet, så låt den vinna trasan varje gång. Föraren måste vara observant och flexibel. Hunden får aldrig uppleva föraren som en allvarlig konkurrent om föremålet. När hunden kommer med något så beröm gärna med röst och smek innan du tar emot föremålet.

Ett ypperligt föremål för belöning är en boll (typ tennisboll). Den är lätt att ha med sig i fickan och lätt att snabbt kasta iväg. Med hjälp av bollen kan man effektivt belöna både på nära håll och på avstånd. Belöning med bollkastning är betydligt mer upphetsande för hunden än godis och smek, och därför speciellt lämplig på lite tröga hundar och på moment som kräver att hunden är mycket alert. En variant vid belöning med bol är att låta en annan person kasta bollen. Var observant så att det inte blir ”för bra”. Anpassa bollstorleken så att den inte kan ”åka ner” i hundens hals.

RÖSTEN
Utan att använda rösten hade nog de flesta haft svårt att kommunicera med sin hund. Vi använder rösten när vi talar om för hunden vad den ska göra och om den gör det rätt eller fel. Från hundens sida sett, kunde vi i de flesta fall lika gärna gjort det med kroppen, men det är enklast för oss att använda rösten.

Mestadels används den dock på ett negativt sätt, hårda kommandon och bannor. Den stora svårigheten ligger i att kunna skifta ton blixtsnabbt. Har man lärt sig det har man stor nytta av rösten i träningen. Det bästa är om man kan lära sig att vara mjuk och tystlåten när man ger ett signalord till sin hund. Att ha bara ett lite skarpare kommando – förbudet.

KROPPSSPRÅK
Genom våra rörelser prata med hunden är att arbeta på samma nivå, tala samma språk som hunden. En självklar belöningsform som många har svårt att acceptera och använda medvetet.

Till kroppsspråket räknas även smekningar, klappar, kramar och liknande. Mångas kroppskontakt med sin hund består tyvärr bara av obehag, och kanske en och annan ”dunk” emellanåt. Om man tittar lite närmare på hur hundfolk använder kroppsspråket, och kontakten undrar man, skrämmande ofta, om de verkligen, förbehållslöst, tycker om sin hund. Att kela med sin hund, att krama den, kan många gånger vara den bästa belöningen. Gör det ofta, både i träningssituationen och ”tillvardags”, det knyter dig och din hund fastare ihop. Smek har också en lugnande inverkan på de flesta hundar. Tänk också på att inte böja dig över hunden, för att den inte lyssnar, den kan uppfatta situationen som obehaglig.

Publ. med vederbörligt tillstånd från Sarah Notefält

Copyright © 2001-2011 (Blandis / Lindblom) All rights reserved.

Vivian

Ansvarig: Vivian

Grundade BLANDIS 1 juli 1993