Bestraffa

Vuxna vargar är toleranta och tålmodiga mot de små. Man kan se hur ungarna biter och sliter i någon vuxens öron för att i nästa minut och med samma frenesi kasta sig över en svans, en tass, en nos eller vad de nu kan komma åt. Detta är en älskad lek, åtminstone av ungarna. De vuxna djuren kan se lagom roade ut. De brukar gå sin väg när de har fått nog. De vuxnas tålamod tycks vara utan gräns. För en utomstående kan det förefalla som om ungarna får göra precis vad de vill. Men det finns gränser även för små vargungar. Gränser som de måste lära sig att inte överskrida. Även små vargungarna måste lära sig att ”veta hut”. Vilka regler som gäller i flocken och vem eller vilka som bestämmer får de unga lära sig efterhand. Vargen har inte bråttom att lära de små. Men vargar har inte heller heltäckningsmattor, dyrbara vaser och diverse andra prylar att vara aktsamma om. Inte heller behöver de tänka på sådana ting som rumsrenhet, att lämna ungarna ensamma eller att lära dem att gå i koppel. Vargen kan ta det lugnt. Tids nog lär sig ungarna det de måste. Visserligen inte utan hjälp av de vuxna, men jämfört med många hundvalpars skolgång kan nog vargarna tyckas ha det oförskämt bra. Det händer att någon i vargflocken tappar tålamodet med en alltför påstridig unge och då tillrättavisas den på ett tämligen omilt sätt. Eftersom det inte händer så ofta blir ungen helt överrumplad och konfunderad över den plötsliga, brutala behandlingen. Ungen far iväg, illtjutande som om den vore svårt skadad. Men den är inte skadad utan skriker i rena förskräckelsen. Minuten efter är episoden glömd. Det vuxna djuret kan utdela en vänlig slick eller puff med nosen och återgår sedan till sitt som om inget hade hänt. Valpen fortsätter sin lek med någon annan. Långsinthet existerar inte och ingen går omkring och tjurar. Ungen har inte blivit allvarligt skrämd och är efteråt inte alls rädd för den som gav den en sådan burdus åthutning. Ändå har den lärt sig något. Att det finns gränser! Nästa gång valpen leker med samma vuxna varg kommer den att vara lite försiktigare och mer lyhörd för eventuella varningssignaler. Effekten av tillrättavisningen blir den önskade just därför att ungen blir så förvånad och överrumplad av att plötsligt bli tillrättavisad. Balansen mellan det till synes oändliga tålamodet, den aldrig sviktande toleransen och tillrättavisningen tycks vara perfekt. Vi människor har mycket att lära, men vi måste också tänka på att varken vi eller valparna är vargar. Och vi människor har inte den naturliga kunskapen och timingen för att bestraffa en valp på det sättet vargar gör.

FÖRSÖK ATT UNDVIKA BESTRAFFNINGAR

Det är mycket en liten hundvalp måste lära sig för att kunna leva i människans värld. Tyvärr använder vi oss ofta av bestraffningar då vi ska lära valpen något. Vi förstår inte annars hur vi ska kunna få den att uppfatta vad vi vill. Men bestraffning är egentligen ingen inlärningsmetod och det mesta lär sig valpen helt utan bestraffningar. Valpen, precis som vi, lär sig bäst genom att någon visar oss hur vi ska göra rätt, inte när någon bestraffar när vi väl har gjort fel. På detta sätt kan man även få en valp som inte längre vågar ta egna initiativ. Om du bestraffar ofta kan valpen dessutom bli ”immun” mot bestraffning, dvs. den lär sig att ignorera det du säger eller gör. Den tappar förtroendet för dig, blir osäker, och kan så småningom även bli aggressiv.

Tänk också på att allt ”tjafsande” och ”tjatande” och alla ständiga tillrättavisningar också upplevs negativt och lätt tenderar att bli ”halvdana” bestraffningar, som egentligen inte resulterar i något annat än ett bristande förtroende mellan dig och valpen. Det är också lätt hänt att du först bestraffar lite utan att du ens märker det, lär sig valpen att ignorera och blir just immun utan att du egentligen har bestraffat särskilt hårt från början. Till sist återstår bara att du blir tvärilsken varje gång du vill att valpen ska lyssna på dig. Om du tycker att det är svårt att veta hur ofta valpen egentligen kan bestraffas, kan du som huvudregel utgå från att det är bättre att inte bestraffa alls än att bestraffa för mycket! Däremot kan det hända att du ganska ofta måste avbryta en valp från det den gör. Rör det sig om en katastrofsituation – valpen är på väg över gatan – måste du förmodligen avbryta ganska brutalt och utan betänkligheter. Gör den sig däremot beredd att ”attackera” persiska mattan i vardagsrummet kan du kanske nöja dig med en lugn avledningsmanöver.

SÅ HÄR KAN DU GÖRA

Bästa relationen får ni om du kan lära dig att undvika alla de fallgropar som själva bestraffningen av en valp kan innebära. Men eftersom varje valp är unik – och varje hundägare – så blir aldrig den ena kombinationen den andra lik. Var och en får pröva sig fram genom att lära känna sin valp och sig själv. Naturligtvis finns det situationer då du helt enkelt måste stoppa valpen och då är det egentligen inte så viktigt hur du bär dig åt. Är valpen på väg ut på en trafikerad gata är det rent livsnödvändigt att den avbryta och för det behövs egentligen inga som helst ”pedagogiska tekniker”. Och eftersom du inte är mer än människa händer det naturligtvis också ibland att du tappar tålamodet. Precis som den toleranta vargen är du vanligtvis mycket tålig och vänlig, men ibland kan det också hända att du blir arg. Hur du ska bete dig när du är arg är egentligen mycket enkelt – på ditt sätt! Att bli arg är nämligen ingen ”metod”, det är en reaktion.

Hålla inga förmanande predikningar som om du talade till ett språkkunnigt barn (som för övrigt inte heller har någon behållning av långdragna förmaningar) och håll inte på att småbestraffa genom att tjata ”nej” eller ”fy” eller genom att skrika ut din ilska i tid och otid. Har du verkligen lärt valpen vad nej betyder? Nej ska betyda: jag avbryter det jag gör och tar kontakt med matte/husse för en annan uppgift. Det kan tränas in på ett positivt sätt genom att valpen får en belöning när den avbryter. För det hjälper inte hur mycket du höjer rösten eller tjatar. Man kan istället sätta sig ner och ta tag i valpen med händerna och se den i ögonen och sen läsa en ”paragraf” med lugn men bestämd röst. Att bestraffa så sällan som möjligt men att tvingas avbryta ibland gäller för alla valpar oavsett ras och storlek.

Slutligen, bestraffning blir ibland en dålig ersättning och något man ”tar till” när inlärningen inte har fungerat så bra. Om valpen upprepar ett visst beteende och du känner dig frestad att ta till en bestraffning (som kanske ändå inte fungerar), fråga dig då istället hur du ska göra nästa gång – innan valpen har gjort fel.

Publ. med vederbörligt tillstånd från Sarah Notefält

Copyright © 2001-2011 (Blandis / Lindblom) All rights reserved.

Vivian

Ansvarig: Vivian

Grundade BLANDIS 1 juli 1993