Ensamhet

Ensamhet kan betyda livsfara! När vi iakttar en social djurart som exempelvis vargen ser vi hur väl de tar hand om varandra i flocken. Små ungar lämnas sällan ensamma. Då mamman av någon anledning måste ge sig iväg på kortare eller längre turer finns det vanligtvis någon eller några i flocken som ställer upp som ”barnvakt”. Världen är en stor och farlig plats för små, oskyddade och hjälplösa barn, det vet alla föräldrar intuitivt. Ensamhet för en liten unge i vilt tillstånd kan innebära direkt livsfara. De övriga i flocken känner också instinktivt att små ungar inte kan lämnas ensamma utan tillsyn.

ATT VARA ENSAM

Oviljan och rädslan för att vara ensam finns alltså djupt rotad hos den lilla valpen. En del valpar har riktigt svårt för ensamhet. Ensamheten skrämmer dem. Hur ska de kunna förstå att det inte finns någon anledning att vara rädd i den ombonade villan eller lägenheten? Hur ska de veta att det inte finns några farliga rovdjur eller andra faror i närheten? Rädslan är mer eller mindre märkbar hos olika valpar. Ibland kan de orsaka riktiga problem. Hundar måste ju faktiskt lära sig att vara ensamma. De flesta lär sig också efterhand att acceptera ensamheten – om den inte blir för långvarig!

Bo tillsammans med en hund som aldrig kan lämnas ensam är som att vara småbarnsförälder i 10-15 år. Det kan sätta de flesta hundägares nerver på hårda prov. Aldrig kunna gå utanför dörren, inte ens en timme, utan att hunden ylar, skäller eller äter upp halva inredningen gör hundinnehavet minst sagt besvärligt. Även om hundar inte har något tidsbegrepp i mänsklig bemärkelse så reagerar de ändå förr eller senare på att bli lämnade ensamma ofta och under alltför många timmar. För ett flockdjur är och förblir ensamhet något som strider emot hela deras natur. Små barn har inte heller något egentligt tidsbegrepp. Fram till dess att barnet är mer än två år lär dess tidsbegrepp vara helt olikt en vuxens. Ett par timmar kan vara en hel evighet för ett litet barn. Vem vet, kanske ett par timmar upplevs som en hel evighet av den lilla valpen också.

Valpar reagerar så olika på ensamhet. En del accepterar den redan från början medan andra protesterar på ett eller annat sätt. Många valpar kan också acceptera ensamheten till att börja med, men efter några månader kan man märka att de far illa. Undvik alla former av onödig isolering såsom hundgärdar, löplinor eller bursystem. Stäng inte ute valpen från den övriga familjens gemenskap genom att exempelvis låta den sova i ett eget rum eller vistas i hallen, medan ni själva ser på YV. En hund som ligger med framtassarna på tröskeln till vardagsrummet och med längtansfulla ögon blickar in mot ”sin flocks gemenskap”, som den alltså inte får deltaga i, är inte en väluppfostrad och lycklig hund. Den är ensam och isolerad. Men visst kan många valpar vara ensamma. Så småningom kan valpen till och med lära sig att trivas bättre med sitt eget sällskap än med ditt. Ju oftare du håller valpen avskild från dig och familjen, även om den bara ligger på tröskeln, desto mer vidgas klyftan mellan er. Hur du än anstränger dig kommer det alltid att finnas tillfällen då du kanske till och med måste stänga den ute tillfälligtvis. Detta behöver inte vara någon katastrof. Det viktiga är att du inte gör det till en vana. För ju närmare kontakt du vill ha med din valp, desto mer ska ni vara tillsammans. Ditt sällskap kommer absolut inte att göra valpen ”sjukligt” beroende av dig. Ditt sällskap gör den istället trygg och harmonisk.

SÅ HÄR KAN DU GÖRA

Du kan, om du vill, vänja valpen vid korta stunder av ensamhet, men undvik att göra stor affär av lämnandet och gör det inte till ett projekt. Använd dig gärna av de naturliga situationer som uppstår i er vardag t.ex. när du tömmer sopor, hämtar post, går till tvättstugan, toaletten eller springer över till grannen för att hämta eller lämna något.

Låt valpen vara! Ligger den och sover behöver du inte väcka den för att tala om att du ska gå någonstans, det är nämligen inget märkvärdigt med att du går och de behöver alltså inte göra valpen uppmärksam på det. Skulle den följa dig i hälarna och se att du går är det inget märkvärdigt med det heller. Du kan säga stanna här, jag kommer snart, eller vad du vill, så går du. Börja inte klappa om valpen och börja inte tycka synd om den – då har du börjat att bygga upp något du inte vill, nämligen att valpen verkligen tycker att det är trist att bli lämnad.

När du kommer tillbaka är det viktigt att inte heller ditt återvändande blir särskilt märkvärdigt. Om valpen möter dig i vid dörren kan du säga hej, om du vill, men börja inte klappa och tala om hur fantastiskt duktig valpen är! Du riskerar då att förstöra det lugn du ingav valpen när du gick. Ligger den fortfarande och sover eller vilar när du kommer tillbaka och uppenbarligen tar det hela med ro, ska du helst inte säga eller göra något alls. Du kan också, någon gång ibland, med hjälp av ett galler eller grind, låta valpen bli kvar i sovrummet, köket eller vardagsrummet medan du går fram och tillbaka för att hämta något, lämna något, damma, bädda eller vad du kan tänkas ha för sysslor. Men här gäller samma regel som tidigare, gör ingen stor affär av det hela. Använd dig av naturliga vardagssituationer som uppstår. Om du vill, och har den möjligheten, kan du naturligtvis avstå från att lämna valpen överhuvudtaget. När den är vuxen brukar den inte ha några större problem med detta och skulle den ha det, kan du göra på samma sätt som med den lilla valpen.

Publ. med vederbörligt tillstånd från Sarah Notefält

Copyright © 2001-2011 (Blandis / Lindblom) All rights reserved.

Vivian

Ansvarig: Vivian

Grundade BLANDIS 1 juli 1993