Varför BLANDIS startade….

I början av år 1993 hade min yngsta dotter sparat ihop lite pengar för att köpa sig en alldeles egen hund. Hon hade inte tålamod nog, så hon lyckades spara till en renrasig hund, utan det blev en blandrashund. Hon ville hålla på med Agility, så vi letade efter en blandning som kunde tänkas bli bra på det.

Så småningom föll valet på en bordercollie/sheeltieblandning, som vi köpte. Allt var frid och fröjd trodde vi. Dottern anmäldes till närmaste brukshundsklubb för grundkurs i lydnad och började där med sin lilla valp. Valpen var ett ”naturbarn” på agility och dottern borde fått allt stöd i världen för sig och sin lilla hund.
I stället blev det ”onda” blickar och kommentarer, som att citat: ”varför skaffar du dig inte en riktig hund”, ”du vet väl att du inte kommer någonstans med en blandras” m.m. Människors attityder var verkligt fördömande, medan brukshundsklubbens ledning inte gjorde något för s.a.s. ”mota Olle i grind”. Situationen blev så småningom ohållbar för min dotter, som mer och mer drog sig undan och ville inte åka på träning. Maken tog mer och mer över blandrashunden och byggde upp en ”egen” agilitybana på tomten – och där tränades det med denna lilla ”naturbegåvning”, som fick namnet BONNIE.

Jag var inte medveten då, att attityderna kunde vara på detta vis och när jag började höra mig för, så var den genomgående åsikten att blandraser var sämre hundar, sålda av människors, som ”bara” ville tjäna pengar. Vi hade hela tiden haft rasrena hundar såsom afghansk vinthund, schäfer, labrador, dvärgcollie m.fl. och då hade det aldrig varit några problem. Våra släktingar och bekanta hade heller inga blandraser, så jag hade inte förstått att denna attityd fanns emot blandrashunden.

Då jag ansåg att detta var helt förkastligt, och att min dotter inte kunde vara den enda ungdom, som råkade ut för detta, så började jag fundera vad man skulle kunna göra åt det hela.
För det första var hur man skulle gå till väga, för att s.a.s. ”höja blandrashundens värde” och då föll det sig helt naturligt att det blev genom att registrera dem, men alla uppgifter på hunden, såsom föräldradjuren, medicinskt, blandning, storlek och mycket mer.

Det tog mig cirka 6 månader att dra upp alla blanketter och riktlinjer för att starta en interimstyrelse och organisationen startades den 1 juli 1993 i Huaröd i Skåne, där vi då bodde. Sedan dess har det flutit på genom att 1995 ombildades organisationen till ett Riksförbund, som sedan lades ner 1999 p.g.a. ekonomiska och tidsmässiga hinder. Sedan har det uppstått lokala hundklubbar med samma grundidé och som har samma uppbyggnad, logotype och Regelbok, som drogs upp för BLANDIS RIKSFÖRBUND. Maken och jag har upphovsrätten till logotypen och genom att ge ut tillstånd att använda den till lokala klubbar, som finns förhoppningsvis snart lokala klubbar på många orter i landet.

Blandis omorganiseras igen, för det är inte lätt att driva, men ger upp är något som inte finns på min världskarta, så fr.o.m. 2010-01-01 finns inga lokala klubbar med vår logotype längre kvar, utan det finns enbart ett BLANDIS och det är den ni hittar på blandis.se
Ingen skugga faller på de lokala klubbarna, men det blev för stort och vi är för små, för att kunna ha något kontrollorgan för att se till att våra regler efterföljs. Istället söker Blandis samarbetspartner – små fristående hundklubbar i Sverige, som vill ingå någon form av avtal med BLANDIS är välkomna att höra av sig så kan vi kanske komma överens om något som för hunden in i framtiden.

Vivian Nilson
Grundare av BLANDIS

Vivian

Ansvarig: Vivian

Grundade BLANDIS 1 juli 1993